Det pirrar i kroppen och känns lite märkligt. Jag funderar mycket och undrar, är det åldern? Håller jag på att bli vuxen, eller gammal? Är det så att barnen växer upp och jag inte är kroniskt trött jämnt och börjar hitta tillbaka till den där Jennie jag var för nio år sen? Eller är det bara våren?
Ja jag vet inte, men jag har bestämt mig för att hålla i mig och hänga med på resan och se vart vi hamnar. Man kan inte streta emot alla förändringar.
