Vänner...

Ibland. Vissa dagar, som igår, kommer det över mig hur få nära vänner jag har. Och det gör lite ont. Jag är lite kräsen, vill ha vänner i en kravlös relation. Vill inte behöva känna att jag måste ringa för hon ringde sist. Vill inte känna mig stressad över att jag måste hinna med vännerna, för familjen går först. Men jag vill kunna ha de där unika vännerna som finns där fast det går lång tid mellan vi ses och hörs. Jag har tre sånna vänner. De är dock inte vänner med varann. Vi är alltså inget kompisgäng.

Igår kom längtan efter tjejmiddag med vin och skratt och fniss. Och då blir det så uppenbart att jag är ganska ensam. Hade vart underbart att ha ett gäng att dra ihop då. Men nu är det inte så.

Och nya vänner. Hur skaffar man det egentligen? Som vuxen? Lättare när man var yngre. Jag vet faktiskt inte hur man gör. Jag hoppas att jag springer på ett par fantastiska själar framöver.

Vi hörs.