Bebis

Igår var det inskrivning på MVC. En miljon frågor och papper. Fick göra ett snabbt ultraljud och det var en pigg liten krabat. Den var väldigt aktiv och hjärtat slog fint.

8 cm är den lilla... Helt galet. Väger ca 25 gram.

Men en sak är säker, det är väldigt stoooor skillnad att vänta barn ett, två och tre. Nu när illamåendet är över är det knappt jag tänker på att set är en bebis på gång. Det finns liksom inte tid.

Nu är jag på Sophia hemmet och ska till sjukgymnasten.

Och just det, Torsten tappade sin första tand igår! Stora killen!

Kram.

Tröttisar

Kom hem till två tröttisar. Nu middag snabbt och sen sova!

Sjukgymnastig

Ja nu är foten fri från brolinstöveln och sjukgymnastiken har tagit vid. Det är ganska många övningar, men så små så små. Som att stå på ett ben när jag väntat på att få gå över gatan.

Jag längtar så efter att få sätta ner foten och ta ett steg utan att det ska göra ont... Om ett par månader kanske det händer.

Nu sitter jag på bussen och försöker skynda mig hem för att lösa av farmor och farfar som hämtat barnen. Fredrik är ute på galej med jobbet ikväll.

Vi hörs!

En vecka har gått...

...och jag väntar fortfarande på att det ska vända. Att tröttheten skall ge sig lite, illamåendet gå över helt, suget och krampen i magen försvinna och framför allt. Att hormonerna slutar vara helt tokiga. Den här veckan har jag helst velat ligga i sängen i fosterställning och gråta.

Märkligt faktiskt, det har inte alls vart så här vid tidigare graviditeter..... är det en tjej kanske? Eller beror det helt enkelt på att jag redan är slutkörd för att jag har två barn sen innan. Ja vem vet det säg. Om 1,5 vecka är det inskrivning på MVC, det känns i alla fall bra. Då får jag i alla fall spy ur mig hur jag mår till en annan människa.

I dag ska vi försöka ta tag i hemmet. Lite grann i alla fall. Ser ut som en rövar kula här och har gjort det de senaste veckorna. Ska försöka få undan så gott det år i dag i alla fall, och tvätta lite. Om jag har tur får jag sova middag med Sixten.

Torsten har sovit hos moster, så han kommer nog hem i eftermiddag.

För övrigt kan jag säga att det är sjukt skönt på vår balkong! Herregud där är det sommar värme. Underbart!!

Tjing på er.

Nämen!

Torsten har en lös tand!!

Lillfisen

Den lilla sjuklingen.

Sjuklingar

Jag har vart hemma tre dagar med en skruttig Torsten. Han är förkyld med sin förbaskade hosta. Lite bättrat dag dock.

Men nu kom farmor och farfar hem med lilla Sixten, som de hämtat på dagis, och han meddelade att han är magsjuk genom en spya på golvet. Lagom kul. Måtte nu bara vi andra klara oss.

Den lilla människan i min mage

är 4 cm lång. Har händer och fötter och man kan ana fingrar och tår. Den börjar höra och har tjugo tandanlag. Fantastiskt.

Duktig jag vart

Trots den förlamande tröttheten har jag lyckats tvätta toaletter och handfat, bytt lakan i alla sängar, plocka i ungarnas rum, tvätta kläder och laga middag.

Men nu får snart jag och den onda foten vila. Bara barnen kommer i säng.

Det är tung nu...

Ja det är tungt nu. Foten läker mycket långsammare än jag förväntat mig, inte alls som förra gången. Det gör ont, riktigt ont. Speciellt om jag har gått lite för mycket.

Det känns som ett jätte projekt att ta sig till jobbet, nästan oöverstigligt. Jag fick åka med pappa några gånger förra veckan och det var guld värt, men nu börjar en ny vecka och det är bara att kämpa på.

Smtidigt som jag då är gravid, med tillhörande illamående och ännu mera trötthet. Jag vet att det värsta borde ge sig om 1-2 veckor, men det känns så galet länge just nu. Jag skulle helst vilja bädda ner mig i sängen och ligga där i två veckor. Tycker otroligt synd om mig själv just nu, fast jag bara har mig själv att skylla.

I går tog vi oss en tur till Haninge Centrum och Torsten fick äntligen bli klippt i håret, har var väldigt långhårig. Nu är det kort o snyggt och han säger själv att han är jätte nöjd. Sen lunchade vi på McDonalds och tog oss hem. Väl hemma sov jag 1,5 timme för att sen åka och storhandla med Petra. Som sen stannade kvar och åt tacos med oss. Jätte mysigt.

I dag ska jag försöka ta tag i lite tvätt och städning. Trots noll i motivation och jag vill bara sova. Suck, hur ska det här gå.... Två veckor till Jennie, sen borde det vända. Kämpa!

På återseende vänner.