Tiden går...

Det är kanske det att jag blir 30 år snart, och det känns så fantastiskt. Fattar bara inte riktigt att jag står här med två underbara ungar (även om de är sjukt busiga ibland) ett bra jobb, har precis köpt ny lägenhet. Och jag har vart gift i 1,5 år. Det är ju helt galet =).

Och samtidigt känns det som att livet knappt börjat, och jag har ändå hunnit med så mycket. Känner mig lite vuxen... ha ha ha. Märklig känsla.

Och föressten, hur kunde barnen bli 4 och 1 år gamla, hur gick det till?? Torsten är så stor nu, kan resonera och berätta (och övertala). Dessutom kan han kräkas på anvisad plats, mycket bra egenskap. Sixten är inte riktigt där ännu. Ja vad ska jag säga, tiden går....